Har väntat på att få skriva den här meningen så länge, men... JAG HAR MATCHAT!
Jag har matchat med match #49, en familj som väntar sitt första barn, en liten pojke som beräknas födas i februari.
Jag fick den här matchningen den 18/1.
Vi hade vårat första skype-samtal den 20/1, och jag tyckte det gick bra. Samtalet flöt på bra hela tiden, och jag fick svar på alla frågor jag hade.
Vi hade vårat andra skype-samtal den 24/1. Det kändes lite stelare än det första, men det var nog för att ingen av oss direkt hade några frågor, utan jag ville mest skypa igen för att se om jag fick en lika bra känsla av familjen som tidigare.
Jag har även fått bra svar på alla frågor som jag har frågat på mailen.
Jag har gillat den här matchningen från början, och jag har haft en bra känsla om den här familjen.
Det frågade mig när vi skypade andra gången vad jag tyckte om dem, och hur jag kände för att matcha med dem. Det förstod att det var ett stort beslut att ta, så de var helt okej med att jag tog några dagar att tänka igenom det och att prata igenom det med mina föräldrar.
Jag sa att jag gillade dem, och att jag skulle prata igenom det med mina föräldrar.
Och nu är det alltså klart, jag bestämde mig för att tacka ja, och att matcha med den här familjen.
Ni som har följt min blogg vet att jag gärna ville ta hand om helst ett eller två barn, och gärna yngre barn.
Men jag inser att det inte kommer att vara lätt hela tiden att ta hand om en bebis, men efter att ha varit i matchningsprocessen så länge, och efter att jag hade pratat med den här familjen, så kändes det som rätt beslut att tacka ja.
Just nu känner jag mig glad, förväntansfull, nervös, smått skräckslagen, ja... en massa olika känslor.
Men just nu känns det i alla fall som att jag har tagit rätt beslut.
Det känns nästan som att det är för bra för att vara sant... att jag äntligen har hittat en värdfamilj.
Jag kommer att åka om i slutet på april eller början på maj, beroende på när barnet föds.
Om jag ska vara ärlig så känns det ändå ganska skönt att ha så lång tid innan att jag kommer att åka. Så att jag kan vänja mig vid tanken om att det här äntligen kommer att hända.