Flyget gick bra, och jag kom tillbaka till Fairfax strax innan kl.7 på måndags morgonen(23/11). Då la jag mig och sov en stund, för jag sov inte alls mycket på planet.

Jag och min värdmamma och S åkte till banken och stängde mitt bankkonto på eftermiddagen.

Och kvällen var väldigt känslosam, och många tårar kom. På både mig och min värdmamma. Och även min värdpappa var berörd verkade det som.

Eftersom det var vår sista kväll tillsammans så hade jag sagt till dem att jag gärna ville ge dem något.

Jag hade gjort en fotobok där jag också hade skrivit ett brev, där jag skrev om min tid hos dem, och för allting de gjort för mig.

Det var väldigt uppskattat, och de gillade den verkligen!

Jag fick ett väldigt fint brev av dem, och också ett jättefint silverarmband med evighetssymbolen på. Och såklart så kom tårarna på mig. Alla de fina orden de skrev, så kunde jag inte hålla tillbaka dem. De bara kom, jag kunde inte hjälpa det.

Så det var en väldigt känslosam kväll. För alla oss.

 

Jag träffade Olina på morgonen för frukost på The Corner Bakery, sista gången jag träffade henne på ett bra tag.

Sen så bestod resten av dagen med att packa allt jag hade kvar, som jag inte packade på måndagen.

Strax efter kl.16 så lämnade jag och min värdfamilj huset i Fairfax, för att åka till Dulles flygplats, och det var då dags för mig att åka hem.

Tårarna på mig och min värdmamma började komma redan i bilen, och att säga hej då till min värdfamilj på flygplatsen var bland det svåraste jag har gjort i USA.