Frågor & Svar
Sitter just nu på Panera och ska svara på alla kommentarer som jag har fått, speciellt när jag funderade på om jag skulle förlänga eller åka hem.
Ursäkta att jag inte har svarat innan, men här är alla kommentarer samlade i ett inlägg.
Jag har ångrat en sak med mitt Au pair år, och det var att jag inte förlängde. Gör det, 6 månader eller nåt, behöver inte va ett år. Du får aldrig samma chans igen! :)
Svar: Efter att jag tänkte länge på detta beslut så valde jag att förlänga. Och just nu känns det som jag tog rätt beslut. Det är för mycket kvar här i USA som jag vill göra innan jag åker hem, för att åka hem i maj. Och jag har flera saker att se fram emot som jag vet redan nu.
Hej Elisabet! Jag Har själv varit au pair i två år (förlängde med samma familj) och kom hem för nästan ett år sen. Har följt din blogg väldigt länge och är väldigt nyfiken på om det är så som du hade tänkt dig? Om du trivs och verkligen skulle vilja förlänga? Ta inte det här på fel sätt men det känns bara som att du inte riktigt har älskat det där i USA utan allting har bara varit "helt okej". Jag hoppas i alla fall att du har det bra, vore bara intressant och höra hur du tänker :)
Svar: Om det är som jag hade tänkt mig... Jag hade inte direkt någon bild hur det skulle bli när jag åkte hit, jag var bara glad att jag hade hittat en värdfamilj. Jag hade ingen klar bild på att det skulle bli på ett speciellt sätt när jag var här i USA, utan jag åkte hit med "öppna sinnen".
Jag kan vara ärlig och säga att i början hade jag det riktigt jobbigt, och hade en fruktansvärd hemlängtan. Och det gjorde kanske att det lät som jag bara hade det "helt okej". Men jag gick igenom den tiden, och efter ett tag blev det bättre och bättre. Och det känns helt annorlunda nu än i början. Och jag har aldrig ångrat att jag åkte hit. Även fast det har varit jobbigt periodvis så har det aldrig gått så långt att jag har funderat på att jag vill åka hem, utan jag tänkte ändå på att det blir bättre. Och det blev bättre!
Just nu kan jag ärligt säga att jag trivs här, och jag är väldigt glad att jag bestämde mig för att förlänga. Jag känner mig inte klar med au pair tiden, och eftersom jag hade det jobbigt i början, så vill jag också ge mig mer tid då jag inte längtar hem så mycket. Jag har även mycket att se fram emot de kommande månaderna...
Jag haller med Frida. Det later som du tycker det ar lite "sadar" att vara au pair och att vara i USA. Vad som an hander sa sager du att det "var okej." Det later inte som du ALSKAR att vara har, det later inte som om du ALSKAR ditt vardbarn/familj... Nagot att tanka pa kanske?
Svar: Att vara au pair är inte alltid en "dans på rosor", alla dagar är inte så roliga. Men så är det för alla. Men nu trivs jag att vara au pair, och att bo här i USA. Och jag är väldigt tacksam för allting som jag har fått uppleva hittills. Och mer kommer...
Till föregående kommentar. Man behöver väl inte älska sin värdfamilj/värdbarn? Jag hade ett bra år i USA men kände aldrig på det sättet för dem, och det är väl ingen garanti att man gör de?!
Svar: Tack för kommentaren! Som du säger, alla känner nog olika för sina värdfamiljer, och allt är helt okej. Men jag vet att min värdfamilj bryr sig om mig, och det var en av anledningarna till att jag valde att stanna hos dem i 6 månader till.
Hejsan 😃
Vad roligt att du tog beslutet att förlänga ditt aupair år.
Jag ser med spänning fram emot att fortsätta att följa dig och läsa om ditt aupairäventyr 👍
Svar: Tack för kommentaren! Vad roligt att du läser min blogg! :)
Bra val där. ! Jag kommer ihåg mitt beslut om att inte förlänga mitt aupair år och idag ångrar jag mig !!! Saknar usa så jävla mycket så kan man förlänga så ska man det :-)
Svar: Tack för kommentaren!
Fråga & Svar
Jag fick en fråga för ett tag sedan här på bloggen, men jag har inte svarat än, för jag har inte haft något riktigt bra svar.
Men nu har jag tänkt på frågan, och svara nu på den.
Jag tycker det är en ganska bra fråga, så därför så svarar jag här...
Och jag svarar så ärligt jag kan.
Av Anonym:
Skulle vara intressant att läsa om hur länge du har tänkt hålla på med matchningsprocessen. Jag menar du kanske borde börja fundera på att göra något annat snart eftersom du inte hittar någon familj som passar dig. Så tänkte jag i alla fall när jag var i matchningsprocessen att om jag inte hittar någon familj innan en viss tid så kanske jag borde ha en reserv plan som att börja plugga eller göra något annat istället.
Förresten så fattar jag inte varför du kommenterar på massa bloggar och frågar om de vet om någon familj. Fokuserka på familjerna du får istället, du har inte problemet att du inte får några familjer i alla fall. Om du verkligen vill komma iväg så kan du inte vara så pass kräsen som du är.
Av Emelie:
Jag håller delvis med anonym här ovanför. En plan B skadar aldrig, och jag kan tänka mig att det är väldigt jobbigt att vänta.
Men jag var i matchningsprocessen i ungefär 3 månader och du har vart där betydligt längre. Du har massa mer erfarenhet än mig så det är ju inte där skon klämmer.
Försök att bli bättre vid skypesamtalen. Kolla med din förmedling ifall dem kan hjälpa dig.
Svar: Det är inte roligt att vara i matchningsprocessen så länge som jag har varit, det kan jag säga. Ibland har det varit jobbigt, speciellt när det har gått en tid och ingen familj har hört av sig. Och när det är en familj som jag gillar, väljer någon annan au pair.
Vissa här på bloggen har skrivit kommentarer om att de tycker att jag skulle ha gett upp för länge sedan, och att jag inte kommer att hitta någon värdfamilj. Sådana kommentarer är inte så roligt att läsa. Men jag har en öppen blogg, så då får alla som vill kommentera.
Men sen får jag positiva kommentarer också, om att jag inte ska ge upp, och att de hoppas att jag kommer att hitta min värdfamilj, och önskar mig lycka till. Sådana kommentarer uppskattas väldigt mycket ska ni veta!
Hittills har jag inte haft tankar på att ge upp, än. Även fast det har varit jobbigt ibland, så har jag inte gett upp!
Och jag tänker fortsätta tills att någon säger åt mig att jag inte får fortsätta i matchningsprocessen.
Jag vet och inser att jag har inte så lång tid kvar i matchningsprocessen med Au Pair in America, men jag hoppas verkligen att jag hittar min värdfamilj innan dess!
Och än så länge får jag fortsätta...
Men såklart så skulle jag ville ha åkt till USA för länge sedan. Det är självklart. Som jag skrev tidigare, så har det varit jobbig periodvis, men när det är något jag vill, så ger jag inte upp.
Just nu tar jag en månad i taget. Just nu tänker jag januari ut, och hoppas att jag hittar en värdfamilj innan februari.
Jag har tänkt på saker som jag skulle kunna göra om jag inte skulle få åka till USA, men det vill jag helst inte tänka på. För jag vet att skulle jag ge upp det här frivilligt, så vet jag faktiskt inte vad jag skulle göra annars.
Och jag vet att jag skulle inte gå in i det helhjärtat, för jag vet att det är inte det jag helst vill göra. Men jag förstår det ni säger, men en reservplan. Det får jag ta då, om det blir så.
Det du skrev om jag kommenterar på en massa bloggar om de vet om någon familj. Just då så hade jag inte kontakt med någon annan familj, och det var två bloggar jag frågade på, inte en massa.
Jag fokuserar alltid på de familjer jag får, jag ger alla familjer en chans, och jag säger aldrig nej till en familj innan jag har pratat med dem.
Jag har funderat på skypesamtalen, och om hur jag kan göra ett bra intryck. Och jag har fått bra tips här på bloggen om det, det uppskattar jag!
Jag har även pratar med Peter på Malmökontoret om det.
Det blev ett ganska långt svar, men jag ville skriva så ärligt jag kan, och berätta mer om hur jag tänker...
Fråga & Svar
Fick en fråga av Emelie, som jag tänkte svara på här...
Jag tyckte det var en väldigt bra fråga, så jag tänkte svara på den här, istället för att bara svara på kommentaren. Jag skriver lite om vad man ska fokusera på när man gör sin ansökan, skillnaden på hur ansökan är med CC och SI. Och vad man ska tänka på när man pratar med värdfamiljer...
Det här är mina personliga åsikter, alla tycker inte som jag gör. Men det är så här jag har upplevt det, och skillnaderna som jag har märkt med CC och SI.
Kanske kan det hjälpa någon?
Vad är dina göra och inte göra-tips till andra när man är i matchningsprocessen? :)
Svar:
Viktigaste är brevet! Här ska man få med allt som man vill att en familj ska veta om dig. Så låt det ta den tid det tar att skriva det. Det är bättre att det tar lite tid, och att man verkligen blir nöjd med det, än att man skickar in sin ansökan med ett brev som man inte är nöjd med.
Med CC så skriver man ett personligt brev, men man svarar också på olika frågor som är med i ansökan, så är det inte med SI. Med CC så får man inte ändra sitt personliga brev. Man får lägga till barnerfarenhet, men man får inte ändra något annat i sin ansökan. Så det gäller att man är nöjd med sin ansökan innan man skickar in den.
Med SI så är det bara brevet man skriver, så då är det viktigt att man får med allt som man tycker är viktigt att familjerna ska veta om en. Jag vet ännu inte om man får ändra något i sitt brev hos SI, för jag har inte gjort det än. Kanske någon här har gjort det?
Videon är viktig! Det är lite skillnad att göra en video med SI och med CC.
Med CC får videon vara ca 3 minuter, och med SI får den bara vara 1-2 minuter. Ett tips är att le och se glad ut. Och prata tydlig engelska. I videon får familjerna ett intryck av hur du är som person, och hur bra engelska du har.
Man kan prata om sig själv, sina intressen, barnerfarenheten man har, varför man vill jobba som au pair, och varför de ska välja just dig. Det som du vill berätta om dig själv, och som du vill att familjerna ska höra. Man kan även lägga till bilder och bakgrundsmusik om man vill. Var kreativ och använd fantasin!
Med SI, skriv Alla barntimmar du kan komma på! Och det kan även vara tid där du inte har varit ensam med barnen. Det kan vara från dagis, barnvakt, pysselgrupper...
Med CC så skriver man bara barnerfarenhet man har referenser till. Det är det som är skillnaden mot CC och SI.
När man pratar med värdfamiljer - var inte rädd för att du pratar dålig engelska. Generellt så pratar svenskar/svenskor bra engelska om man jämför min andra länder. Det var en sak som jag var lite orolig över i början, men jag har fått höra flera gånger att jag har bra engelska. Så det ska man försöka att inte tänka på så mycket. Och det gör inget om man får "tunghäfta" ibland.
Våga ställa frågor. Det är ändå kanske en familj som du ska bo och jobba hos i ett år, så det är viktigt att ställa frågorna om det du tycker är viktigt att veta.
Fokusera mer på frågor om familjen och barnen, och området de bor i, istället för att fokusera mer på saker man kan göra på fritiden. Visst, det är viktigt också, men inte det viktigaste. Och kanske inte det man ska fråga om först. Det viktigaste är ändå familjen, och barnen du ska ta hand om. Familjer vill ha en au pair som är där för att jobba, och inte är där för att vara på semester och att festa!
Våga chansa! Men lyssna på magkänslan!
Fråga & Svar
Jag fick en fråga för några dagar sedan från Tess, och tänkte svara på den här...
Jag tyckte det var en väldigt bra fråga, så jag tänkte svara på den här, istället för att bara svara på kommentaren. Ni får läsa mer om mina tankar jag har haft, och mina tankar jag har nu.
Hej
har följt din blogg ett tag nu och jag själv har varit med i matchningen 6 eller 7 månader och har pausat den nu eftersom det känns som att ingen vill ha mig men nu undrar jag hur du håller humöret uppe och orkar? :-)
Svar: Hur jag orkar... Jag har haft många tankar om det, speciellt när inte några matcningar hörde av sig.
Det var ett tag under matchningsprocessen som det kändes ganska trögt. Jag fick väldigt många matchningar, men ingen hörde av sig. Jag blev glad när jag fick en ny matchning, men det kändes ganska hopplöst ett tag, för det kändes som om ingen i alla fall skulle höra sig.
Men, tankar på att jag skulle ge upp det här, det fanns aldrig! Jag skulle fortsätta! Hoppet att även jag skulle hitta min värdfamilj fanns alltid kvar. Det har aldrig försvunnit.
Sen i somras så fick jag en ny referens, och jag blev infant qualified, då hörde fler familjer av sig. Och det kändes som att jag hade fått en större chans att hitta en värdfamilj.
Nu i september, så hade det gått ett år sen jag gick in matchningsprocessen första gången. Och då fick jag två val, antingen kunde jag välja att sluta, eller så kunde jag välja att göra en helt ny ansökan. Och det fanns ingen tvekan, jag skulle fortsätta kämpa! Jag är inte redo att ge upp det här än.
Det här har varit en dröm sen många år tillbaka, och jag tänker hålla fast vid den så länge jag kan. Och jag hoppas att den ska slå in snart.
Under den här tiden så har jag fått väldigt bra stöd från Stockholmskontoret, och det är jag väldigt tacksam för.
Just nu får jag väldigt mycket hjälp från Caroline, som är rekryteringsledare i Uppsala, att jag ska få en så bra ansökan som möjligt.
Jag är så glad för den hjälp som jag har fått hittills. Och även fast det har tagit mycket längre än vad jag har tänkt att hitta en värdfamilj, så är jag i alla fall glad att jag valde att anmäla mig hos CC.
Tess, vilka har du varit anmälda hos? SI, STS eller CC?
Om du väljer att starta igen, får du göra en helt ny ansökan då eller får du fortsätta där du slutade?
Om du väljer att fortsätta, så hjälper jag dig gärna. Jag svarar gärna på frågor och kommentarer om du har några fler tankar och funderingar.
Lägg tll mig på facebook om du vill, eller om du vill ha min mailadress, så säg till.
Min "perfekta" matchning
Jag fick en fråga om hur jag tänker att min perfekta matching skulle vara...och skriver här ett inlägg om det.
Egentligen ska man inte skriva så mycket om hur man föreställer sig hur den "perfekta" matchningen skulle vara, för det kan bli helt tvärtom, men ändå bli kanonbra.
När jag får en ny matchning, så läser jag först deras profil, och sen läser jag om familjen; om föräldrarna är pappa och mamma, pappa och pappa, mamma och mamma eller singelförälder, sen hur många barn det är och hur gamla de är.
För att inte "dömma ut" en matchning beroende på ålder på barnet, vilka kön föräldrarna har, deras religion, så läser jag det sist.
Då får jag en känsla när jag har läser deras profil, och inte för andra saker.
Det är svårt att säga den "perfekta" matchningen, men fick jag önska så skulle jag säga:
* Familj; Pappa, mamma och barn.
* Helst 1 barn. Gärna yngre barn. Även 2 barn går bra. Max 3 barn. Beroende på åldern på barnen.
* Familj som firar de amerikanska högtiderna som halloween och jul. Jul är min favortihögtid, och det skulle vara häftigt att få fira jul i USA.
* Andra au pairer i området.
* Tillgång till bil. Eller bra kollektivtrafik.
Som sagt, det här är bara saker som jag tänker på, och det är absolut inget som är avgörande.
Frågor & Svar, Match #78, Del 3
Alltså nästan ingen av mina au pair vänner har tv på rummet eller telefon. Men man har ju sin mobil och dator. Samma sak med bil. Det kan bli jobbigt, men alla fmiljer kan ju inte ha en egen bil till au pairen. Oftast blir det så att de som har bil gärna hämtar upp andra och så. Man ställer ju upp för varandra och alla vill ju träffas. :) Det är vanligt att man har det så som din familj har det. Jag tycker du ska ringa/spypa och prata med dem igen. Om de ändå inte behöver dig exakt nu kan du ju tänka lite till. Det är nämligen inte kul att hamna i fel familj. Å andra sidan så tycker jag att du borde prova. Nu har du varit i processen för länge. Antingen tar du denna familjen eller så går du ur cultural care och provar något annat. För detta går ju inte längre.. Lycka till! Ska blivspännande att följa detta.. :)
Svar: Jag ska skicka ett mail till värdmamman och säga att jag vill prata med henne minst en gång till innan jag bestämmer mig. Det var så att den här familjen behöver en au pair som börjar i slutet på september. Så vill jag tacka ja till den här familjen så måste jag bestämma mig så fort som möjligt, allra senast i slutet på den här veckan. Men även om jag tackar nej till den här familjen så tänker jag inte gå ur Cultural Care!
Jag vill bara tillägga att jag bara har dåliga erfarenheter av familjer som frågar om man vill bli deras aupair efter enbart ett samtal. För mig känns det för fort och som om de har någonting att dölja och därför inte vill prata mer.. Men jag tror att du kommer fatta rätt beslut - oavsett vad det blir - så kommer det bli bra! Och jag tycker inte du ska känna dig tvungen att tacka ja eftersom detta är första familjen som vill ha dig som aupair. Du har pratat/haft kontakt med många familjer nu när du blivit infant qualified! Lycka till i alla fall!
Svar: De där orden behövde jag höra just nu, tack! Och det stämmer, jag har pratat med fler familjer nu efter att jag blev infant qualified. Innan jag fick referensen, så hade tre matchningar hört av sig. Och efter att jag fick referensen så har fyra matchningar hört av sig. Den 22 juni blev jag infant qualified, så på två månader så har fyra matchningar hört av sig, och på de nio månaderna innan så börde bara tre matchningar av sig. Så chanserna har ju ökat för mig tror jag. Att även jag ska hitta den rätta värdfamiljen för mig!
Hej. Ett samtal racker garanterat for att hitta den perfekta vardfamiljen om det verkligen ar ratt, jag pratade bara med min vardfamilj en gang. Det var sex ar sedan, just nu sitter jag i USA igen tillbaka for fjarde gangen och halsar pa. Ibland klickar man bara. Med tanke pa att du haft sa manga matchningar tycker jag att du bor overvaga att soka med ett annat foretag ocksa om du valjer att tacka nej. Med tanke pa de andra funderingarna du hade. I mitt omrade fanns inte heller sa manga au pairer, men det ar latt att hitta nya vanner, amerikaner eller au pairer som kanske inte bor i din direkta narhet utan kanske 30 minuter bort. Vet inte hur det funkar med bil och sadar i den staden, men som nagon skrev, au pairer hjalper ofta varandra om det ar nagon som behover skjuts till nagot mote eller liknande. Nar det kommer till tvn kan det vara en av de fanigaste sakerna jag last. Min familj hade inte ens tv, och om det fanns tre andra tvn i huset sa ar det inte direkt sa att du aldrig kommer fa titta eftersom barnet knappast kommer titta pa tv nar det ar sa litet.
Svar: Jag håller med dig, ett samtal kan räcka om det känns helt rätt från början för både värdfamiljen och au pairen. Om det blir så att jag tackar nej till den här matchningen, och ingen annan matchning hör av sig den närmaste veckan, då ska jag anmäla mig till SI eller STS.
Som jag har skrivit tidigare, tvn är absolut inget som kommer avgöra mitt val i det här fallet. Det är bara något som värdmamman berättade, att det inte kommer att finnas någon tv i au pairens rum.
Det här är lite av hur jag tänker just nu. Jag har inte bestämt mig än hur jag ska göra, om jag ska tacka ja eller inte.
Jag vill prata med värdmamman eller värdpappan minst en gång till innan jag bestämmer mig. Jag känner att det har gått lite för fort just nu. Jag fick matchningen för tre dagar sen, och redan nu måste jag bestämma om jag vill tacka ja eller inte. Jag känner att jag vill ha lite mer tid på mig innan jag bestämmer mig.
Idag har jag haft 82 unika besökare här på bloggen, det är det högsta numret jag har haft...Så roligt att så många tittar in här. Hoppas att ni tittar in här flera gånger. Och att ni fortsätter följa mig...Uppskattar också alla kommentarer jag får här på bloggen, fortsätt kommentera, jag svarar gärna!
Frågor & Svar, Match #78 - Del 2
HEllo. JAg bodde ett tag i Asburn i VA, man kan EJ bor dar utan bil tyvarr :( Aven om du har vantat i ett ar ar, sa borde du vanta tills du far en match med en familj som kannns 100 % bra, jag akte till VA med en familj som ej kanndes 100% bra och hamande i re-match....
Svar: Det tänker jag på en del just nu, jag kommer att få låna någon av värdföräldrarnas bilar, om de inte behöver den, men jag kommer inte ha en egen bil. Vilket inte är ett krav jag har, men... Och jag fick reda på idag att det går en buss till Washington DC, men den går bara på vardagar och inte på helger. Och jag tror att det är på helgerna när man är ledig, man vill hitta på något. Och vill jag åka till DC någon helg, så måste jag låna en bil. Eller få skjuts av någon annan.
Det var nästan precis det jag behövde höra av någon just nu... Känns det inte rätt så ska jag inte vara rädd för att tacka nej. Även fast jag har varit i matchningsprocessen i snart ett år. Jag vill att det ska kännas rätt från början.
Foresten, har du nagonsn funderar pa att akt med sts istallet? alskar deras matcning prosses, dar familjer sjalva valjer au pairer, inte ett foretaget. jag fick ca 20 matningar pa en manad :)
Svar: Jag har funderat på att anmäla mig till en till organisation. I så fall blir det till SI. Jag har läst både om STS och SI, och nackdelen som jag tyckte med STS var att man behövde betala programavgiften på en gång.
Men jag ska läsa lte mer om både organisationerna, och sen får jag se vilken jag anmäler mig till. Tackar jag nej till den här matchningen, och ingen annan matchning hör av sig närmaste veckan, då ska jag anmäla mig till SI eller STS också.
Tycker också att du borde chansa och ta familjen. Ingen av mina matchningar kändes 100 % för det alltid någon lite grej man tycker annorlunda om. Inte ens familjen jag bor hos idag, har varit här i 7 månader nu, kändes det 100 % med. Men jag chansade och har det toppen här borta. som många också skrivet om du är redo eller inte, det är man nog aldrig, det ligger väll naturligt att så fort något blir definitivt backar man ur. Jag skulle inte chansa på att tacka nej och vänta 80 matchningar till eller kasnke inte komma iväg alls.. men valet är ju såklart ditt!
Svar: Det jag menade med att jag kanske inte är redo, var att det blev så snabbt inpå, att det ville att jag skulle komma till dem redan om en månad. Det tycker jag är lite tidigt.
Jag ska fundera ordentligt hur jag ska göra, om jag ska tacka ja eller inte...
Men hur känns kemin med familjen då? För det tycker jag är det viktigaste. Det här med tvn är ju liksom inte det viktigaste om du känner att med den här familjen skulle du få ett jättebra år med eller utan tv på rummet! Följ din magkänsla helt enkelt! :)
Svar: Samtalet jag och värdmamman hade över Skype kändes bra, men jag tycker det känns för tidigt att tacka ja efter bara ha pratat med henne en gång. Jag vill prata med dem minst en gång till innan jag bestämmer mig...Och tvn är absolut inget som kommer att avgöra mitt beslut i det här fallet.
Frågor & Svar, Match #78 - Del 1
Eftersom det är så många som har kommenterat mitt förra inlägg så tänkte jag svara på frågorn i ett nytt inlägg istället för i kommentarsfältet. Jag kommer att dela upp frågorna och svaren i tre olika inlägg, för texten blev så konstig om jag bara ledade upp det i två inlägg.
Då kan ni också läsa lite hur jag tänker just nu...
Åhhh vad kul att höra =D Det e klart att du ska tacka ja till den här familjen. Jag tror absolut att du är redo att åka även om det "bara" är 1månad till avresa. Kram-kram =D
Svar: Jag ska fundera riktigt nu, och så ska jag bestämma mig hur jag ska göra. Många tankar i huvudet just nu...Även om jag tackade ja till en familj nu, så trodde jag inte att det ville att jag skulle komma till USA om en månad, jag trodde att det skulle ta lite längre tid...
Elisabet, ta inte illa upp nu. Men tycker du inte själv att det är lite dumt att tacka nej till den första familjen som vill ha dig som aupair? INGEN ANNAN har ens kommit i närheten av så många matchningar som dig... Tänk om dethär är din enda chans? Du har snart försökt hitta en familj i 1 år, känns det inte lite som att det här kanske är din enda chans? Vad händer om det tar 78 matchningar till innan en familj vill prata med dig igen? Ingen aupair känner 100% inför en familj, och de flesta blir överraskade oavsett vad familjen sagt innan... Ta chansen eller ge upp!!!!!!
Svar: Just nu spelar det ingen roll för mig hur många matchningar jag har haft. Jag har haft turen att få en ny matchning ganska snabbt efter att den förra matchningen har försvunnit från min profil. Det är en av anledningarna till att jag har fått så många matchningar. Vissa får en ny matchning kanske en gång i månaden, och skulle jag också ha fått så, då skulle jag inte fått så många matchningar. Och jag vet att det är fler än jag som har varit i matchningsprocessen i nästan ett år. Det är kanske inte så vanligt, men jag vet att jag inte är ensam om det.
Av alla 78 matchningar jag har haft så är det flera av dem som har hört av sig, det här är inte den första familjen som hör av sig till mig.
Men jag tänker också lite på att det här kan vara en av mina få chanser jag får.
Och skulle det här inte vara det rätta familjen för mig, så tänker jag fortsätta att hoppas... JAG TÄNKER INTE GE UPP!
Jag säger precis som föregående kommentar, ta inte det här på fel sätt nu. Men som sagt oavsett vilken familj man än väljer så blir man rätt överraskad när man kommer till en helt ny familj och som man ska bo i, de har sitt sätt att leva och så är det bara. Och du säger att du vet inte om du är redo? du har ju snart haft ett helt år att förbereda dig och helt ärligt så tror jag inte man riktigt känner sig 100 % redo när det väl är dags. Jag fíck reda på nästan 6 månader innan jag skulle åka och inte fasen kände jag mig 100 hela tiden, det är ju alltid en liten risk man tar när man flyttar till andra sidan atlanten. Men sitter man och letar efter en HELT perfekt familj och har en del krav om egen bil och egen tv på rummet så tror jag tyvär inte man hittar den.. Så jag tycker verkligen du ska tacka ja, du har inget att förlora, go for it!
Svar: Det jag menade när att jag skrev att jag kanske inte var redo, var att jag trodde att det skulle ta mer än en månad innan de ville att jag skulle komma till dem.
Jag har inga krav på att jag måste ha egen bil och egen tv, det var bara några av de saker jag funderade på. Och det är inget av de två som kommer att avgöra mitt beslut i det här fallet.
Jag tycker att du ska tacka nej om det finns så pass många saker du är osäker på. När min familj tackade ja till mig kände jag samma sak som du, och nu sitter jag i USA och önskar att saker och ting vore annorlunda. Följ magkänslan - antalet matcher spelar ingen roll!!!!
Svar: Antalet matchningar spelar ingen roll för mig just nu. Jag ska följa magkänslan. Tack så mycket för svaret!
00:02:51 - 